En kort film om Gustaf

Filmen ger en kort sammanfattning  om Gustafs ursprung, målarambitioner, och utbildning. Ing-Marie berättar om hur måleriet till en början påverkades av Torsten Renqvists undervisning på Valands Konstskola, för att senare övergå till en mer poetisk bildsyn av naturupplevelser. Valda konstverk illustrerar förändringarna. Filmen är skapad av barnbarnet Sten Skoglund i samband med galleriets 60-talsutställning år  2005.

Konstnärens ateljé blev galleri 2005

Nuvarande galleri som varit Gustafs ateljé  och arbetsplats sedan den byggdes på egna tomten 1972 och som städades av för att visa måleriet under Konstlivs utställningar, fungerar nu enbart som utställningslokal och en mötesplats för konstintresserade grupper eller enskilda. Så välkomna hit!

Renovering

En omfattande renovering av ateljén ägde rum 1995 efter en ritning av konstnär Maria Schad som ritat Hishults Konsthall. Lokalen fick då nuvarande  utseende och funktion. Högt till taket, rymd och ljus med ändamålsenliga takfönster. En härlig lokal för trivsamma sammankomster med konst att engagera sig i.

Så har det inte alltid varit! Vi byggde huset 1959. Det tänkta garaget blev inrett som en del av huset. En lokal att arbeta i och också  ha utställningar i. Vi räknade inte med bil i vår standard då.    Men det var ändå höjden av lycka  för Gustaf och mig som flyttat omkring på sexton olika ställen på grund av olika utbildningar att kunna bygga ett eget hus i Söndrum . Här har våra söner Jan-Erik och Paul fått växa upp i en sund miljö.

Tidigare ateljén

1954-56  när vi hyrde bostad i Stenhuggeriet körde Gustaf ned till  Sandhamn. Där fanns en gammal ateljé som tillhört olika konstnärer. Både han och konstnärskollegan Ragnar Andersson ockuperade ateljén som stått tom periodvis. Här är en senare bild av denna.

Nuvarande ateljé med takfönster i norr,  ljus och rymd påverkade möjligheterna att gå upp i format och stimulerade måleriet!

Trädgården med vattenfylld damm och all skön växtlighet i  i anslutning till galleriet gav ytterligare en dimension .

.

Referenser i bokverk

Källor i Sverige, Källakademin 2006

KONST PÅ SÖDRA 2003

KONSTLIV I HALLAND 2003

LANDEN KRING SJÖARNA,
Kronobergsboken 1999-2000,
Konstnärer i Väst 1992
Offentlig konst i Kronoberg 1991
Natur och Kulturs konstnärslexikon 1991

Konstnärer i Väst-Sverige del 2 1986

“Stilla flyter ån”                                              Foto Ing-Marie Skoglund
Foto: Mymmel Blomberg

Ur Konstliv Halland 2003

I Gustaf Skoglunds ateljé blir vi stående länge framför en målning med den poetiska titeln ”Stilla flyter ån”. Tänk att ett enkelt motiv av rinnande vatten och genomlyst grönska kan bli en så stark upplevelse…
text: Anna Pia Åhslund

GUSTAF SKOGLUND ÄR I HÖG GRAD en färgkonstnär. Med sensibel pensel målar han, ofta massor av små, små färgpunkter, och suggererar fram en nyansrik och genomlyst naturstämning. Själv talar Gustaf om färgen som musiken i en bild, medan den underliggande formen gömmer på berättelsen – det han vill ha sagt.
– Arkitekturen och formen är det bäriga i en bild. Man måste måla en bild på samma sätt som man bygger ett hus. Man kan inte börja med taket, utan måste börja med att gräva ner sig! Gustaf skrattar lite i mjugg åt sin egen liknelse.

Vad menar han då med att ”gräva ner sig” i en bild, undrar jag aningen förvirrad.

-Jag lägger en stabil grund i min målning genom att teckna, teckna. Det ligger tio skisser bakom den där bilden, säger han, och pekar på den grönskimrande ”Stilla flyter ån”-tavlan.
text: Anna Pia Åhslund

Gustaf ställde flitigt ut sin konst under sin livstid

Separatutställningar (Urval)

Konstarkivet (Retrospektiv), Värnamo 2003

Bergdala konstgalleri, Hovmantorp 2000

Tingsryds konstförening, Tingsryd 1999

Konstliv Halland, Halmstad 1999

Galleri Bacckus, Borås 1999

Ljungby Konstförening, Ljungby 1999

Greifswald, Tyskland 1998

Konstarkivet, Värnamo 1998

Mjellby Konstgård, Halmstad 1998

Kungsfors, Skene 1997

Voksenåsen, Oslo 1996

Galleri Victoria, Halmstad 1995

Markaryds Konsthall, Markaryd 1995

Polishuset, Göteborg 1994

Hp Galleriet, Halmstad 1992

Galleri Sigma, Växjö 1988

Ljungby Konstförening, Ljungby 1984

Konstarkivet, Värnamo (Retrospektiv) 1983

Sparbanken Kronan, Växjö 1982

Karolinska sjukhuset, Stockholm 1982

Stadsgalleriet, Halmstad 1981, 1987

Galleri Porten, Lund 1976

Sandvikens Konsthall, Sandviken 1969

Lilla Galleriet, Stockholm 1969, 1988

Socitetssalongen, Varberg 1965, 1973

Halmstad Konstsalong, Halmstad 1966

Smålands Museum, Växjö 1964

Utställningar i grupp (Urval)

KRO-Vision Stadshuskuben, Falkenberg 2002

”Smålandssalongen” Universitetet i Växjö 2001

RUM, Museet Halmstad 1999

KC väst, Nääs fabriker 1999

I havets ljus, Mjellby konstgård Halmstad 1998

Galleri Sigma, Växjö 1997

Smålandssalongen, Smålands Konstarkiv Värnamo 1997

Jubileumsutställning, Falkenbergs sparbank 1996

DE NIO, Bergdala Konstgalleri Hovmantorp 1996

Halmstadkonstnärer i Karlskrona 1996

Halmstadkonstnärer i Österrike (Klagenfurt) 1995

Galleri Näcken, Hudiksvall 1994

Halmstadkonstnärer i Hangö, Finland 1992

DE NIO Krapperups Konsthall, Höganäs 1990

Mjällby Konstgård, Söndrumskolonin, Halmstad 1991

Växjö Konsthall 1991

Halländska Höstsalongen (inbjudan), Halmstad 1990

Konstnärscentrum Väst, Göteborg 1989

Konstfrämjandet i Stockholm 1972, 1977, 1989, 1992

Smålands Museum, Växjö 1985

Halmstadkonstnärer i Hannover 1972

Landskrona Konsthall, Landskrona 1971

Norrköping 1969

Riksdagshuset, Stockholm 1969

Borås Konstmuseum, Borås 1962

Smålandssalongen, Värnamo (årligen)

Höstsalongen Hallands Museum, Halmstad 1955-1981

God Konst, Göteborg 1958

Valandselever, Göteborgs Konsthall, 1957, 1958

Liljevalchs vårsalong (jurybedömd) Stockholm 1958-1968

Recensioner

Här kan du läsa artiklar och recensioner skrivna om Gustaf Skoglund.

Greifswalder Zeitung 2 maj 1998

Festlig invigning av “Nordicher Klang”

Mångsidigt arrangemang t o m 9 maj

För att invånarna i hansestaden Greifswald (Pommern) och stadens besökare bättre skall kunna göra sig förtrogna med våra skandinaviska grannar, anordnas det årligen festivalveckan “Nordicher Klang” (nordiska klangen). Årets festvecka mellan den 5 till 9 maj var Greifswalds mest omfattande bidrag till Mecklenburg-Vorpommerns europavecka. Där gavs det tillfälle att lära känna den nordiska litteraturen, konsten, politiken, musiken och teatern.
Överborgmästaren Joachim von der Wense och universitetes rektor, professor Jurgen Kohler nämnde samstämmigt i sitt gemensamma hälsningstal, som hölls på teatern att de “nordiska klangen” onekligen bidrar till Greifswalds revitalisering. Därefter uppfördes kammaroperan “Jemand habe ich gesehen” (Någon har jag sett) av den isländske kompositören Karolina Eiriksdottir och den svenska librettisten Sara Erlingsdotter.
Senare på eftermiddagen öppnades Gustaf Skoglunds utställning i Nissan- Autohaus. Den 75-årige konstnären från Halmstad/Sverige är landskapsmålare i vidsträckt mening och i synnerhet naturlyriker.

Översättning från tyska: Georg Raulin

Källa: Greifswalder Zeitung 2 maj 1998

”Nordischer Klang” 1998 (Greifswald, Tyskland)
Invigningstalet av konstnären och ordföranden i Mecklenburg-Vorpommerns konstnärsförbund Helmut Maletzke med anledning av Gustaf Skoglunds separatutställning i Greifswald/tyskland den 5-20 maj 1998.

Översättning
Jag har äran att få säga några ord om Gustaf Skoglunds konst, om hans person och om hans utställning.

  • Landskapsmålare
  • Ignorerar trender
  • Romantiserande,fantastiska,lyriska landskapsbilder som ställer naturens skönhet i förgrunden
  • Fria landskapsbilder
  • Impressionistisk färggivning/färgharmoni, pastelltoner, bilderna utstrålar lugn och tystnad
  • Motiv: Vatten, kustlandskap, av vinden pinade träd
  • Favoritförfattare: Pär Lagerkvist
  • Skoglund diktar även själv. Han betraktar sin konst som motvikt till den gråa vardagen

Tillåt mig att jag här tillägger några egna tankar till Skoglunds biografiska citater. Ordet ”Landskapsmålare” liksom ordet ”hembygdskonstnär” väcker i vårt språkbruk (det tyska) associationer som skulle undervärdera dessa målningars nivå kraftigt. Alla dessa verk är långt gående abstraherade och därmed översatt till ett konstnärligt språk, så att begreppen ”landskap” och ”hembygd” hamnar i skymundan redan vid första anblicken. Man ser småprickiga ljusa pastelltoner likt underbara atmosfäriska skapelser, som är som sådana så vackra att de knappast kräver en egen föreställande förklaring.

Enbart detta faktum skulle i så fall kunna motsvara den internationella modernism som Skoglund, som han själv säger, ignorerar. Vid närmare betraktelse känner man igen de ofta framträdande formerna av land, himmel, sjö, strand, sten och träd, som frambärs abstrakt på ett säreget sätt. På några bilder blir t.o.m. stenbrott med svensk granit synliga. Detta är landskapsupplevelser ur Gustaf Skoglunds omgivning.
Att hålla fast vid det egna, självupplevda och känslofulla förtjäna, menar jag, högsta erkänsla.

För att motivera mina påståenden tillåter jag mig att citera vår stads störste son, Caspar David Friedrich:Följ obetingat din inre röst, ty den är det gudomliga inom oss och leder oss icke vilse. Med dina egna ögon ska du se för att troget återge.

Den ädla människan(målaren) känner igen Gud i allt. Men den gemene människan(även målaren) ser endast formen, ej anden.

Konstens sanna källa är vår herre, likt ett barns rena och öppna sinnelag. En skapelse, icke framsprungen ur denna källa, kan endast vara tillgjordhet.Varje sant konstverk mottas i en vigd stund och föds med salighet. Oftast föds det omedvetet ur konstnärens hjärtas obetvingliga lust.

Detta är förklaringen varför denne ödmjuke konstnär kallar sig anspråkslöst ”landskapsmålare” och ”hembygdsmålare” som samtidigt målar bilder, vars språk är internationellt.

Med denna grundinställning som konstnär är Gustaf Skoglund släkt med oss målare i Pommern på ett oanat sätt. Det är kanske därför ingen tillfällighet att vårt pommerska konstnärsförbund vårdar relationerna med svenska kollegor. Därvid tänker jag främst på konstnären Maria Blomberg,som gästade oss förra året tillsammans med ytterligare några svenska och danska konstnärer. Kanske vill de återigen ha en utställning i år här i Greifswald.

Att detta inte är en återvändsgränd utan ett utbyte oss konstnärer emellan må framgå av att jag för tillfället får ha en utställning i Stockholm.

Var så goda och fördjupa er i dessa fantastiska, ljusa och harmoniska konstverk av Gustaf Skoglund, vars konst samtidigt är som musik.

Översättning från tyska: Georg Rauli

Hallands Nyheter 4 nov 1998

Dikt och verklighet

Gustaf Skoglund har haft sin atelje i Stenhuggeriet i Söndrum sedan 1954.Han har deltagit i samlingsutställningar på Mjellby Konstgård men har aldrig tidigare ägnats en separatutställning där. På väggarna hänger nästan enbart naturmåleri. Motiven skapar han själv även om inspirationen kommer från en rad faktiska platser. Han hämtar en träd från en plats och en sten och ett vattenfall från en annan. Fascinationen för vattnet, strömmarna och källorna genomsyrar Gustaf skoglunds måleri. Han är medlem av källakademin och känner till många myter och skrönor om skogens källor.

Rädd för människan
Han berättar om Drakakällan där bygdens folk i ofredstid gömde sina värdeföremål. Som namnet antyder troddes denna källa vara vaktad av en drake. Men det är inte främst folkloristiken som intresserar Gustaf skoglund. Den mer verklighetsförankrade historien är en större drivkraft. -Det är konstnärens uppgift att hålla berättelsen levande. Vi kan inte bara skyffla arvet åt sidan, säger han-. Människorna lyser med sin frånvaro i de flesta bilderna. -Jag är rädd för människorna. De ställer till jävelskap vad de än håller på med. Det är deras spår jag skildrar och det är inte positiva spår.

Väckarklocka.
Gustaf Skoglund berättar att han fick något slags uppvaknande när han läste Harry Martinssons episka diktcykel “Aniara”1956 .Aniara är namnet på ett rymdskepp som evakuerar 8 000 flyktingar från den strålskadade jorden. Ombord på skeppet längtar passagerarna tillbaka till “Doris dal” och tittar bland annat på film för att minnas hur vackert där en gång var. -Då tänkte jag att vi måste bevara det vi har, vara rädda om det.

MALIN HENRIKSSON

Källa: Hallands Nyheter 4 november 1998

Hallandsposten 18 nov 1998

Lyriskt naturmåleri i hösten

En mogen mästares verk på Mjellby Konstgård

Gustaf Skoglund har varit Halmstad trogen sedan mitten av 1950-talet. Nu hyllas hans 75 år med en stor separatutställning på Mjellby Konstgård. Ingrid Larsson har varit där.

Målningarna som visas är, med något undantag, valda från de tre senaste årens produktion.”Motbilder mot hotbilder” säger Gustaf Skoglund själv om sina fria, lyriska skildringar av naturen i alla dess skiftningar. Det är bilder som andas stor lyhördhet för variationer i färg, form, rörelse och stillhet. Hav, äng och skog lyfts fram som en källa att hämta kraft ifrån, till hjälp att bevara känslighet och nyansrikedom i den omvärld som matar oss med dystra budskap. Målningarna förmedlar en känsla av intensiv närvaro i naturen, som om konstnären var ett med den och levde alla dess skiftningar. Det är ett impressionistiskt och poetiskt måleri där penselns framfart är lätt och säker. Rytmiskt, pulserande och ibland svepande i böljande linjer far den fram över duken. Den fångar essensen i upplevelsen av motivet i en personlig tolkning.

Friska nyanser
Det flödande solljuset tycks locka “Ängets björkar” till en virvlande vals i den friska sommargrönskan. Sommarängen fångar solens varma strålar till ackompanjemang. Grönskan i sommarens skog och äng är ofta spirande i klara , friska nyanser. Ibland låter sig motivet bara anas i det abstraherade linjespråket. I
“Sommarkällan” kontrasterar växtlighetens rikedom i former och förgreningar mot den stilla källan. Dess spegelblanka yta är upplöst av det intensiva sommarljuset som får den att uppgå i den omgivande grönskan. dramatik möter i “Stormigt hav” där vattnet upprivet skvätter och yr över den upprörda vattenytan. Man nästan skyddar sig från stänk. Eller som “I havsljus” där fuktigheten bär ljuset och ger det en kropp i sin sugande strävan uppåt. Fjäderlätt driver det över havet. Lätt, lätt och lockande till beröring. Som kontrast vilar “Brutet berg” som med sina kubiserande former anger tyngd och fast förankring. De höga klippväggarna skuggar vattenytan och ger den en uppslukande mörk ton.

Livslångt målande
Dessa abstraherade utsnitt av naturen fångas med stor känsla för rytm och rörelse. Ljuset lever i målningarna som en inneboende kraft. Det är nyansrikt och mättas med olika värmevalörer beroende på årstid.
Bakom detta måleri ligger ett livslångt arbete med färg och pensel. Det är en mogen mästares verk som vi kan njuta av under några höstmånader på Mjellby Konstgård.

INGRID LARSSON

Källa: Hallandsposten 18 november 1998

Borås Tidning 18 maj 1999
]

Landskapsmåleriets mästare

En gammal Boråskonstnär har återvänt. Efter en lång karriär är detta dock hans första separatutställning i Borås när Galleri Bacchus nu visar 30 verk av numera i Halmstad verksamme 76-åringen Gustaf Skoglund.

Det var också här han fick sin första utbildning för snart 50 år sen på Borås Konstgilles målarskola 1951-52- och här fick han sitt första genombrott. Dåvarande kritikern Torsten Ahlstrand berömde starkt hans debut som den “särskilt framträdande målaren” på Höstsalongen 1958- han kallades”starkt personlig” och “med intensiv och uttrycksfull färg”.

Vid vernissagen på lördagen gjorde sig också den över 90-årige Ahlstrand mödan att ta sig hit, och kulturnämndens ordförande Bengt Whalgren, som öppnade utställningen, kunde överraska med att medföra en Skoglund-tavla som alltsen 50-talet hängt på Bäckängsskolan och alltid fängslat honom utan att han vetat nåt om konstnären.

Det är också en landskapsmåleriets mästare vi möter, en med övertoner av mystik som ibland med flimrande färgeffekter och egenartade vita ljusfält för tankarna till Turner och ibland i motivets ödesdramatik anknyter till Caspar David Friedrich, dock alltid med klar och nykter formkänsla. Vinterkälla med dess mörka vatten brytande fram ur den snötäckta marken är ett strålande exempel.

Gyllene snittets formprinciper följs för det mesta, och man anar i grunden ofta en stramt kubistisk bildsyn med fint perspektivframhävande diagonaler. Detta måleriets ABC är dock alltid skelett, aldrig huvudsak. I stället tar en spontan och djärv kolorist alltid över, som i Efter ett regn med lysande liksom rentvättade blommor mot den åsktunga himlen eller i den cezanneska ljus/mörker-kontrasten mellan himmel och hav i Vinterstorm.

Oftast finner man ett inslag av pointillism som ger vibrerande närvarokänsla, dock inte som i Seurats färgfläck-stänkande utan mera likt vibratot i stråkmusik. Skoglund berättar att han fick iden´när han under sina oerhört dynamiska studieår för Torsten Renqvist på Valand såg skulptörerna arbeta med små duttar av lera som en i taget trycktes fast mot nätformen. Var det möjligt att överföra detta succesiva arbete på måleriet, undrade han och skapade ett slags närbildspointillism från bildens nederkant och uppåt, så som löv kan ses i närbid men längre bort försvinner i helheten.

Han talar om att han då arbetar med färgen med något av en kirurgs renhetskrav. Den läggs inte på med ens med noggrant urtvättade penslar utan med rena kartongremsor som därpå kastas.
I grunden för hans bildkomponerande ligger också något av schackspelets strategi- med dess ständiga krav att inta centrum-eller musikens formprinciper och variation- han fängslades tidigt av nyckelharpan och har själv byggt halvdussinet instrument, “tre som är för dåliga och tre som är för bra att sälja”.
Skoglunds nära kontakter med Sjuhäradsbygden skapades då han som ung småländsk kvarnmekaniker träffade 17-åriga Örbyflickan Ing-Marie som snart blev hans fru. Deras liv utvecklades i ömsesidiga femårsplaner- medan en drog ihop till familjens försörjning kunde den andra studera och tvärs om. Hon gick på folkhögskolor- både Viskadalens och Fristads- blev småskollärare och läste upp till först grundskole- och slutligen gymnasielärare. Han gick på konstskolor varvat med skiftarbete. Då de till sist kunde bygga eget hus i Stenhuggeriet i Halmstad hade de flackat omkring på sexton olika ställen.

Efter lång framgångsrik konstnärsverksamhet kom han tillbaka till Mark med en utställning i Skene 1997, varpå hans 75-årsdag firades med en stor utställning på Mjellby Konstgård i Halmstad i fjol. Utställningen på Bacchus domineras av de senare årens arbete kring motivkretsen “Från källa till hav” och förmedlar kontakten med en stor konstnär och en intagande personlighet.

Rolf Haglund

Källa: Borås Tidning 18 maj 1999

 

Hallandsposten 9 okt 2003

Gustaf Skoglund ur tiden

Naturlyrikens mästermålare i Halmstad

Konstnären, folkmusikanten och akademiledamoten i ”Akademin för de friska källorna” Gustaf Skoglund, Stenhuggeriet, Söndrum, avled på onsdagen efter en tids sjukdom i en ålder av 80 år. Sedan länge räknades han som en permanent medlem av Halmstads konstnärskoloni – en naturlyriker som inte sällan använde den mystiska vattenådern som referens och motiv.

Gustaf Skoglund var född smålänning i Östra Torsås i Kronobergs län. Hans födelse blev dramatisk till följd av att han var enäggstvilling och den nyfödde som kom sist. Förlossningsvården var ännu i sin linda, men båda klarade spädbarnsårens kriser. Både Gustaf Skoglund och hans tvillingbror Lennart visade sig tidigt ha konstnärliga talanger. Brodern spelade fiol medan Gustaf Skoglund målade och tecknade. Men att han skulle bli yrkeskonstnär var knappast något han då föreställde sig. I stället blev det ett antal år i västgötsk textilindustri innan han under en sejour på Borås konstgilles målarskola i början på 1950-talet fick en stabilare grund lagd och kompassriktningen uttagen.

Använd färgen!

Fyra års förkovran hos Torsten Renqvist på Valand i Göteborg följde och med sig ut i livet fick han uppmaningen ”använd färgen”, när han alltför välanpassat anslutit sig till de askgrå ideal som etablerats som reaktion mot den så kallade Göteborgskolorismen.

Och med färgen har Gustaf Skoglund genom åren handskats mycket och gärna och framgångsrikt – under vissa perioder har hans palett varit en av Halmstadmåleriets mest sprakande och hans dukar mötesplats för rött och gult och grönt i en polyfoni som knappast någon annan än upphovsmannen själv förstått att till fullo kontrollera eller tillgodogöra sig.

Som nämnts räknades Gustaf Skoglund sedan länge som permanent medlem av Halmstads konstnärskoloni. I generationen närmast efter Halmstadgruppen var hans namn ett av dem som alltid nämndes tillsammans med mer eller mindre jämnåriga målarkolleger som Hardy Strid, Olle Agnell, Alvar Jonson, Nils Johansson och Hans Fagerström. Litet stretade de alla i motvind och i skuggan av de sex ”stora” för att först så småningom komma ut i ljuset.

Drygt 20-talet separatutställningar och något halvdussin offentliga utsmyckningsuppdrag hann Gustaf Skoglund med under årens lopp. Dessutom deltog han i en mängd grupputställningar med särskilt hög frekvens för den halländska höstsalongen och Smålandssalongen i Värnamo som han hedrade med årlig medverkan.

I sammanhanget kan nämnas att Gustaf Skoglund i alla år varit en fångstman och jägare – ett intresse han ärvde efter sin far.

Naturintresserad

Att naturen var ett av Gustaf Skoglunds stora intressen märks också på hans målningar. Ofta ser man i dem en källa och under senare år började han också måla dit ett kvinnligt väsen.

Gustaf Skoglund var hedersledamot i ”Akademin för de friska källorna” vars syfte är att öka intresset för naturfenomenet. Han älskade att sprida kunskap om källorna och har bland annat hållit föredrag i ämnet på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Vid sidan om lyriken och naturen var musiken Gustaf Skoglunds stora inspirationskälla. Och det handlar då om folkmusiken som han hade ett mycket intimt förhållande till även om den kom sent in i hans liv. Han både trakterade och byggde nyckelharpor – sex blev det genom åren – och han var en flitig deltagare i de sammankomster där spelmän möts och traditionen och kulturarvet vårdas.

Gustaf Skoglund arbetade nära nog in i det sista, varje dag året runt. I en intervju, inför sin 80-årsdag i början av april i år, framhöll han att en konstnär blir aldrig pensionär, bara äldre och mognare…

Närmast sörjande är hustrun Ing-Marie samt sönerna Jan-Erik och Paul med familjer.

2003-10-09

Hallandsposten 17 okt 2003

Höstlig sammanfattning

Gustaf Skoglund retrospektivt på Smålands konstarkiv
”Höstlövsfärgat ljus slår en krans kring källan trädens tack för vattengåvan”

Höstbilden – av Gustaf Skoglunds egen hand – skulle man mycket väl kunna tänka sig anbringad på ett epitafium över upphovsmannen. I det enkla poemet – samtidigt okonstlat och subtilt – finns både den klarhet och den sinnlighet som är lika självklara som anslående förtjänster och kvaliteter i hans måleri.

Den höst som just nu bäddar in oss i lövverkets suggestiva och skiftesrika färgspel och nätternas drivande dimmor – ibland lika upplösta som i Gustaf Skoglunds skiraste återgivningar av naturens och årstidsväxlingarnas förvandlingsnummer – blev hans sista. Smålands konstarkiv i Värnamo – i hans egna hemtrakter dit han trots många år i Halland gärna och ofta återvände – minns honom med en retrospektiv utställning som spänner över nära nog fem decennier.


Sommar vid källan (1996)

Noga utvalt

Det är en sparsmakad och spatiöst exponerad kollektion – bara trettio nummer stor – som imponerar just genom reduktion och återhållsamhet. De tillbakablickande manifestationernas sedvanliga och svåröverskådliga mångfald och överdåd vore annars vad man kunnat förvänta och befara. Att även kronologin är upplöst och tendenserna till tematisk gruppering mer antydd än genomförd är också att positivt notera. Här ställs bild intill bild – kontrasterande och kommenterade varandra – efter helt andra kriterier än att de råkar vara tillkomna under samma decennium eller röra sig inom en likartad motivkrets.

Den senare lät sig efterhand allt bättre inringas – det var ur naturen, dess inneboende mystik, komplexitet och komplikation, Gustaf Skoglund utvann sitt stoff och sin inspiration. Ur hans dunkla källor och trolska vegetationsflätningar träder ofta sägen och myt fram och talar till den sentida betraktaren. Från hans dukar återklingar en levande tradition som närt sig av både de breda flödena och de smala rännilarna i såväl odlings- som utvecklingslandskapet.

Från skog och källa, myr och lövhult, vände han emellertid ibland också – som så många andra Halmstadkonstnärer – sitt öga och sinne mot kustlandskapet med bilder som både öppnade sig mot vattenspegeln och horisonten med större ytor och friare rymd och fångade färg- och årstidsskiftningarna i strandäng och kusthed eller följde den slingrande vägen ner mot vattenlinjen.


Hamn (1956)

Igenkännligt

Det som präglar Gustaf Skoglunds måleri är det på samma gång omisskännligt identifierbara och i en långsam framåtrörelse ständigt föränderliga – den lätta, täta penselskriften, det raffinerat spelande ljuset, de milt klingande färgerna med sin dragning mot jordtoner, valörrikedomen med de effektfullt insatta stråken av gult och grönt. Allt är konstant och välbehärskat och till synes överraskningsfritt – men ändå aldrig statiskt eller likgiltigt eller bara slapp upprepning av det beprövade.

Själva grunden i denna nästan osynliga process – den osvikliga form- och färgkänslan – mera anar än direkt skönjer man i utställningen i Värnamo, som med sina således få men välvalda exempel följer utvecklingen steg för steg. Från 50-talets kubistiska – och litet valhänta – kompositioner över några Ölandsmotiv från det slutande 60-talet och en knapp handfull abstraktioner – som är inte mycket mer än just form och färg – rör sig både sinne, pensel och palett målmedvetet mot det impressionistiska och lyriskt skimrande, det subtila och sensibla och sensuella.


Vattenljus (2003)


Bäckaskog II (1975)


Gustaf Skoglund: Självporträtt (1956)

Sen brytpunkt

Särskilt intressanta att studera är just Ölandsbilderna som verkar ha blivit något av en brytpunkt i Gustaf Skoglunds skapande. Figurationen är fortfarande klar, men man anar här den påföljande linjeupplösningen och förtunningen som småningom bekräftas i den svepande penselrörelsen i en vårvinterbild från 1985 liksom i den täta penselskriften i en vy över Hökåsen från 1997 och det närmast intill total upplösning reducerade centralpartiet runt vegetationsfragmenten i en av flera källbilder från samma decennium.

Från den stora utställningen på Mjellby konstgård 1998 igenkänner man bland annat den lätt ominösa

”Brutet berg” – och utan bilder från brotten i Stenhuggeriet vore naturligtvis inte utställningen komplett – medan de två senaste verken, ”Fågeln” och den i underbara gråtoner skimrande ”Vattenljus”, är daterade så sent som i år. Inför den sistnämnda – en liten intagande pärla i hela produktionen – kan man med fog tala om en i det sista obruten skaparkraft…

JAN HÅKANSON
Telefon 035-147515
jan.hakanson@hallandsposten.se

Hallandsposten 7 juli 2006

Tillbakablick i Gustaf Skoglunds ateljé

VallmoGustaf Skoglund hade under många år sin atelje i Grötvik, på Svanhallavägen. Han var en konstnär med given plats bland konstnärsprofilerna i vår byggd. Det är en fin upplevelse att ta sig ut till Grötvik och besöka ateljen, vilken nu tjänstgör som galleri.

Förra året inleddes en serie utställningar, vilka kommer att ge möjlighet att följa Gustaf Skoglunds måleri från 60-talet och framåt. Denna sommar är det dags att blicka bakåt till “Kompositioner från 70-talet”. Utställningen äger rum just där konstnären hade sin arbetsplats. En rik miljö med mycket vackert ljus, omgiven av frisk grönska och blom, helt nära den klippiga kustlinjen.

Vallmo 1973

Gustaf Skoglund har sina rötter i Småland, men gick i slutet av 50-talet på Valands konstskola i Göteborg med Torsten Renqvist som lärare. Efter ett i det närmaste abstrakt 60-tal, med konturer som ställs markerade mot varandra, närmar han sig på 70-talet den naturlyrik vi känner från senare aktiva år. Vid denna tid började Gustaf Skoglund även att musicera, han började spela nyckelharpa. Tvillingbrodern inspirerade som spelman och flitig låtskrivare med fiolen som sitt instrument.

I måleriet svänger det vid denna tid. Det är klang i färgen och rytm i kompositionerna. Gustaf Skoglund var en säker kolorist. Hans naturlyriska bilder börjar nu ta sin form, alltid med rytm och intensitet i säker balans. Det är ett fint måleri vi får se.

Som i målningen “Vallmo” från 1973, där konstnären lyfter det himmelsblå mot en turkosblå färg, vilket står mot det vallmoröda. Med målningen av en skånsk herrgård ställer han lätt grafiska stenmurar mot naturens friska grönska. I den stora duken “Bäckaskog” råder naturens virvlar och lurande kaos i den vilande växtkraften. Allt med flödig omsorg och stor känsla för dukens rymd.

INGRID LARSSON

Källa: Hallandsposten 7 juli 2006

Årstider från 80-talet 30 juni 2007
 

 

Offentliga arbeten

Offentliga arbeten



Hallands läns landsting – Länssjukhuset i Halmstad
Strenbrottet vid havet – 1969  124 x 244

 


Kronobergs läns landsting. Naturbruksgymnasiet i Ingelstad 1983
Urminnes källor – 1983  100 x 400 cm

 


Centrallasarettet i Växjö
Årstider i Värendsbygd – 1982  75 x 300 cm

 


Kronobergs läns landsting
Sommarminnes melodi – 1982  100 x 220 cm

 


Centrallasarettet i Växjö , Onkologen 2000
Trädgårdsmästeri – 1990  116 x 135 cm

Konstnär Gustaf Skoglund berättar om sina tankar

Konstnär Gustaf Skoglund berättar

“Åren närmast efter Valand återspeglar en kaotisk bildsyn med idéer och innovationer. Bildbyggnad och bildfunktion har ingått i den grundsyn som följt mig genom åren. Tidigt läste jag konstlitteratur. Detta gav en mental stabilitet, utan att begränsa min frihet. Jag hade någon slags bas att utgå ifrån i bildens ofrånkomliga kontakt med åskådaren. Översättningar skickar signaler. Jag konstnär Gustaf Skoglund måste vara åskådare till mina egna verk.”

Hur skall man kunna förmedla sina tankar genom måleri?

Bakom en yta, ett slags yttre rum, söker jag en visionär bild. Vädjande till en hos oss alla inneboende dragning till den mystiska, det obegripbara. Här tror jag på konstens fundamentala betydelse. Att föra åskådaren in på ett andligt plan. Hänförelse! Någon har skrivit ”Skapandets mysterium är en process som förnuftet inte har kontroll över, där verkar slumpen, intutionen och det undermedvetna. Att få denna process att samverka med en logisk styrning mot trovärdighet i förhållande till det avbildade är en evig konstnärlig kamp”

/ Konstnär Gustsf Skoglund

Gustaf Skoglund

Gustafs måleri och utveckling under 50 år

Gustafs  har aldrig varit någon turistmålare. Naturens betydelse för oss människor präglade hans måleri under de första och sista åren av hans liv. Han myntade uttrycket “Motbilder mot hotbilder”. Ett kortare mellanspel efter utbildningen på Valands Konstskola i Göteborg för Torsten Renqvist visade på ett konkret måleri . Ingen anknytning till något föreställande utan enbart bildbyggande med färg och form. Exempel  på detta visar en del målningar från  60-talet. Detta måleri blev mycket uppmärksammat och har fortfarande sina beundrare. Så småningom förändras bilderna till färgstarka abstraherade landskap på 70-talet. På senare tid främst 90-talet präglas bilderna av djupt känsliga stämningar där korta aforismer ibland bifogades verken. Gustaf målade aldrig av några landskap. Han eftersträvade en arkitektur i sina bilder efter klassiska ideal när det gäller färg och form. Dock inspirerat av naturen. En själens  återspegling

Från källa till hav

Gustaf präglades av en småländsk källkultur där han vävde in myter och skrönor i sina bilder. I ” Värend och Virdarna” av Hylten-Cavallius hade han läst om den gamla folktron. På 1970-talet bildades “Akademin för de friska källorna” som idag har förgreningar över hela Sverige. Initiativtagare var Stig Tornehed från Växjö, Gert Knutsson från KTH i Stockholm och geologen Jan de Geer. Gustaf blev kallad som en av de fyra  första ledamöterna i den nybildade akademin. Stig Tornehed skriver i katalogen till Gustafs separatutställning på Mjellby Konstgård 1998. Jag citerar: ” Med nyckelharpans hjälp höll han sin “installationsföreläsning” vid Barnabrunnarna långt inne i en skog i Ödetofta by i Tolgs socken. Där uppstod en förtätad stämning som bara kan uppstå vid en källa, som i sitt djup förvandlar verklighetens omgivning och den speglande himlen till en närmast abstrakt värld. Det är denna som med stor gripenhet upplevs i Gustafs käll – och vatten-målningar. I källans djup, i det underjordiska, har han funnit det överjordiska.”

Gustaf spelar nyckelharpa vid “Barnabrunnarna”

“Akademin för de friska källorna” hade en konferens på KTH i Stockholm år 2000. Gustaf medverkade med en föreläsning om källornas betydelse för hans måleri. Han ställde ut en svit med “Brudar” med tillhörande källmotiv. Dessa bilder var inspirerade av Vilhelm Mobergs bok “Brudarnas källa.”

Det är midsommar och bruden går till källan för att rena sig.

Gustaf donerade konstverket “Tydornas källa” till Växjö universitet 5 oktober år 2000 vid en invigning efter en stor ombyggnad. Konstverket placerades på Biblioteket där. Se filmavsnitt!

Stenhuggeriet- havslandskapet

Hur har då Gustaf hanterat det kustnära landskapet i Stenhuggeriet? Med stor inlevelse har han studerat de vattenfyllda stenbrotten. Det finns både abstraherade bilder och mera naturnära sådana. Han har fascinerats av stenhuggarnas hårda slit och spåren med de mångfasetterade stenväggarnas reflekterande ytor som speglar sig i vattnet nedanför. Även av naturens försök till grönskande liv mellan bergsskrevorna. Ett exempel är”Brutet berg” olja  1997

“Berget mötte hårda män
med borrstål krut och mejsel, tog de sitt levebröd. När de slutat klädde berget om sig och speglade sig i ett djupt vatten”

Havsmotiven skildrar olika sinnesstämningar alltifrån vemod till längtan och stormutbrott. ” I Havsljus” olja 1998 skildras ljuset.

” En dimma drog över havet fångade ljuset och morgonen blev pärlemor”

Ett annat exempel är  “Aftonmoln” olja 1996

” Fjärran ljus speglar sig hav möter strand föder längtan”
“Stormigt hav” olja 1998

Det halländska landskapet bjuder på mer. I  Simlångsdalen kunde Gustaf sitta vid en gammal otillgänglig skvaltkvarn. Han inväntade skymningen i ett landskap med skuggor och vatten tills han blev mörkrädd för att få idéer. Eller stimulerades han av glödande höstfärger då trädkronor speglade sig i skimrande vatten.

För en konstnär med öppet sinne och en vilja att hela livet nyfiket söka skapa en uttrycksfull bild och förnya sig över tid är ingenting omöjligt.  Sådan var Gustaf och han bildspråk är unikt!

Gustaf Skoglunds uppväxt

Gustaf föddes 1923 på en enkel lantgård i Ingelstad utanför Växjö. Han var enäggstvilling. Hans tvillingbror Lennart lever. Födelsen var dramatisk. Barnmorskan förrättade nöddop. Gustafs intresse för måleri började tidigt. Ingen hade tidigare målat, men det fanns gott om innovatörer och original i släkten. Där fanns smeder av vallonsläkt komna från Huseby bruk på faderns sida och duktiga möbelsnickare och en saltpetersjudare på moderns sida. Musikalitet fanns också. Farfadern spelade dragspel och fadern fiol. Fadern var kvarnbyggmästare.

Vid 15 års ålder tog Gustaf en kurs i landskapsmåleri på Hermods som varade ett år och avslutades med goda vitsord. Ungefär samtidigt började tvillingbrodern Lennart spela fiol. I en kemikalieaffär i Växjö skyltades med pulverfärg och linolja och ett konstverk av Carl Kylberg. Gustaf blev inspirerad och köpte färg och penslar och började måla. Vid 1943 var det krigstider och militärtjänst som väntade. Gustaf reste till Stockholm och sökte arbete. Får plats som cykelbud. Söker inträde vid Otto Skölds målarskola, men kommer för sent. Går då på en målarskola i Gamla stan ledd av Göte Hennix.

Efter ett kringflackande liv med olika arbeten och militärtjänst under de kommande åren träffar han Ing-Marie  17 år i Örby kommun i Västergötland 1946 då han tillsammans med en broder monterar en valsstol vid ett fall i Torestorp. Gustaf och Ing-Marie hjälper varandra . Varvar utbildningar och studier på målarskolor och lärarseminarium under pågående äktenskap och barnafödande. 1954 får Ing-Marie en tjänst på Nyhemsskolan i Halmstad. De bosätter sig i Söndrum i Halmstad. Hur Gustaf mottogs som konstnär i Halmstad framgår av tidigare information.

 

 

 

 

 

 

G Skoglund blir erkänd konstnär i Halmstad

En ny Halmstadkonstnär

Konstnär G Skoglund har sedan 1954 till 2003 bott och på heltid arbetat som utövande konstnär i Söndrum , Halmstad. Han tillhörde generationen unga konstnärer närmast under Halmstadgruppen. Hans första utställning på Halmstads gamla Stadsbibliotek 1954 rönte stort intresse. Han fick bra kritik och träffade där både medlemmar ur Halmstadgruppen, x-et och de då unga konstnärerna som han blev god vän med och samarbetade med under alla år. Hans debut på jurybedömda “Höstsalongen” sker 1955 på Hallands Muséum.

G Skoglund går på Valands Konstskola

Gustaf söker 1956 till “Valands Konstskola” i Göteborg med fem oljemålningar. Torsten Renqvist är lärare och Gustaf kom in på utbildningen. Hans måleri förändras radikalt under denna period. Från att ha ett måleri med nedtonade jordfärger exploderar han i färg och form som man kan se i hans 60 och 70-tals måleri. 1958 söker han till Liljevalchs jurybedömda vårsalong och är sedan med där mellan 1958-1968. Speciellt lärorikt var Torsten Renqvists undervisning i konsten att blanda färg. Sin första Stockholmsutställning gjorde Gustaf 1969 i Gamla stan. Vid en utställning på Rådhuset i Halmstad hade Gustaf med några saker från 1967. En herre från Stockholm inbjöd då honom att ställa ut i ett galleri som han arbetade för. 1998 hade Gustaf en separatutställning på Mjellby Konstgård. Nuvarande Halmstadgruppens Muséum.

Under 1950-talet bildades “Konstnärsklubben” i Halmstad för att den unga generationen under Halmstadgruppen skulle samarbeta och utbyta erfarenheter. Den fastställdes  1962 officiellt med stadgar. Gustaf har ingått i denna från början. Kollegan Olle Agnell och Gustaf arbetade för att få en konsthall. Genom deras arbete med kommunen öppnades senare “Stadsgalleriet” på Storgatan med bland annat årliga  julutställningar av konstnärsklubbens medlemmar. Samarbetet utmynnade  så småningom med ateljeutställningar årligen under Kristi Himmelsfärdshelgen.

Läs mer om Gustafs barn- och ungdomstid